Växte upp till Desperate Housewives, det är inte bara ett program det är en livsstil. Alla skämt, alla personer inom serien som kommit och gått. Man lärde sig att alla hade en historia, något att berätta, att värdet av alla människor är detsamma och att man ska behandla alla på ett värdigt sätt eftersom att man inte vet vad de går igenom eller vad de har gått igenom. Alla tisdagar jag suttit klistrad framför teven. Jag var 10 (!!) när jag började kolla, i sju år har jag varit fast, förstår ni hur sjukt det är?? HUR SKA JAG KUNNA VARA MÄNNISKA I 50 ÅR TILL?????